aN

Känslor kan vara så förvirrande ibland. Jag kan inte säga att jag inte saknar dig för det gör jag.Men saknaden kommer när den passar, det är inte varje dag jag vill springa in i din famn på stationen utan det är när jag verkligen inser att det finns någon annan som du älskar mer än du älskade mig.
Jag hade verkligen hoppats att allt skulle lösas förra hösten. Du skulle ha börjat skolan här nere och förhoppningsvis spenderat nästan varje natt med mig. Men så blev det ju inte. Jag blev rädd och förstörde det underbara vi kunde haft.Jag lät det inte ens börja.
Det som skrämmer mig mest av allt är att jag inte har en aning om vad du gör, hur du mår eller om du har bytt rum. Detta är saker jag hade full koll på innan. Nu kan jag ringa dig en eftermiddag för att prata men du svarar inte. Senare på kvällen kan jag få ett meddelande på facebook om att du är utomlands. Jag lär bli knäckt och inse hur jävla dum i huvudet jag verkligen är. Jag finns inte där längre. Mitt leende får inte dig att smälta längre. Jag gör dig inte längre glad genom att bara sitta brevid dig. Jag har glitit ifrån dig inte tvärtom. För du kan fortfarande få mitt hjärta att slå ett extra slag.